Jag har arbetat med eleverna i åk9 på Vialundskolan i Kumla, under en längre tid med målet att piffa upp och göra skolans innegård trevligare, mysigare och mer inbjudande.
Vi började redan när dessa elever gick i åk 8 med att vi pratade först allmänt om offentliga utsmyckningar. Vad är det? Varför ska vi ha offentliga utsmyckningar? Många exempel på olika utsmyckningar. Vad vill man med de olika utsmyckningarna? Är de fina/fula/meningslösa/viktiga.
Sedan fick eleverna i uppgift att skissa en egen idé och att tänja på gränserna till vad som är möjligt. Tänka stort. Tänka fritt. Detta var inbjudan till eleverna att få vara delaktiga i den kreativa processen och för att verkligen få uppleva en sådan process var det viktigt att det skulle gå tid emellan olika nedslag kring elevernas idéer och önskningar.
De fick skissa vid flera tillfällen och de fick möjligheten att vara med i grupper som fick fördjupande uppgifter kring utsmyckningen.
En skapandegrupp som besökte min ateljé i några dagar, där vi gick igenom alla elevers skisser och pratade om vad som var möjligt att genomföra och så fick de ”tillverka” delar till helheten.
En projektgrupp som dels fick frågeställningar från mig som de skulle kommunicera till övriga elever och dels skulle planera och genomföra invigningen.
Utöver detta arbete fick alla elever möjlighet att skapa ett ansikte/figur i lera som sedan, också blev en del av utsmyckningen.
När sedan Nerikes Allehanda intervjuade några av de mer delaktiga eleverna, blev mitt hjärta varmt är de uttryckte att de upplevde en starkare känsla av gemenskap efter arbetet med utsmyckningen, samt en känsla av stolthet över att fått varit med och bidragit. Precis som målet varit hela tiden!!!
