En kort prova-på-kurs för dig som vill upptäcka eller få ett tillfälle att bränna RAKU.
Vi träffas vid två tillfällen där du vid det första, lördag 9 april, kl 10-14, gör de föremål som du sedan kommer att bränna. Jag handleder dig i de tekniker som du behöver använda dig utav och jag tipsar om olika utformning som traditionellt, passar för rakubränning.
Den andra dagen, söndag 24 april, kl 9- ca 17, börjar vi inomhus och glaserar och är sedan ute resten av dagen för att bränna.
Pris: 2.800 kr, inkl fika samt lunch på bränningsdagen.
Wikipedia – Rakuteknik
Rakugods har än i dag ofta fått behålla drag av det orientaliska formspråket, även i Europa och USA. Många försöker även fortsatt odla den enkelhet och det opretentiösa stilideal som ursprungligen var en ofrånkomlig del av Raku.
I Europa och USA har Raku ofta blivit synonymt med reduktion, vilket består i att man sedan alstren tagits ut ur ugnen lägger dem i sågspån, tidningspapper, hö, halm, eller liknande material, vilket fattar eld av värmen. När elden kommit igång, och man uppnått tillräcklig rökutveckling stänger man in föremålet i en tunna försedd med lock eller liknande, vilket reducerar föremålets syretillförsel, (därav ordet reduktion) medan föremålet fortfarande är varmt, och glasyren (trög-)flytande. Reduktionen hindrar metallerna från att oxidera, därmed bildas ett annat färgspektrum. Reducerad koppar blir exempelvis rödaktig, medan den i oxiderat tillstånd blir grön. Kraftig reduktion får alstren att metallisera. Själva leran blir grå till svart vid reduktion. Därför blir krackeleringar i glasyren svarta, medan den lera som täckts av glasyren förblir vit, under en transparent (”genomskinlig”) glasyr (om leran är vit från början). Således kan man få exempelvis turkosa, vita eller gula alster med krackelyrmönster på, eller metalliserande krukor som exploderar i regnbågens alla färger.
Modern raku
Rakutekniken nådde först Europa under mitten av 1900-talet. Inte minst genom den brittiske keramikern Bernard Leach, som studerat keramik i Japan. Sedan rakutekniken vunnit terräng i Europa, och USA har den emellertid utvecklats. Stora svarta krackeleringar, grälla färger, och ett metallaktigt skimmer räknas i dag som rakuns karaktäristika. Modern raku går typiskt till på så sätt att de i förväg brända keramiska alstren doppas i glasyr och ställs in i en ugn, som värms upp till omkring 900 – 1 000 grader Celsius. Alstren tas ut ur ugnen, medan de fortfarande är rödglödande.
